Eira II, Eira III
Eira, minsta gemensamma nämnare. I skuggan av Skolöverstyrelsen ligger Eira i en byggnad vars arkitektur kan ses som generisk för moderniseringen av Sverige. Raka huskroppar, långa korridorer, de kalla rummen mot en gemensam gård. Där i fonden finns lärarrummet, med utsikt över allt.
En skola på 70-talet där den minsta gemensamma nämnaren var nyckelordet. För att få alla med i Folkhemmet fick inga stå utanför och störa, skrämma eller utvecklas.
Vi som ville lära oss mera och var vetgiriga, fick snart stämpel som obekväma. Ett ifrågasättande av den för skolan utstakade vägen för bildande av samhällsmedborgare blev ett problem. Både för barn och förälder, ville man inte att ”alla skulle få vara med”? En slogan som återkommer långt senare och då var lika skrämmande. Vad är det för fel på särprägling och varför måste den tyglas?
Invasionsförsvar 1845
Under det kalla kriget var den svenska neutralitetspolitikens trovärdighet beroende av ett starkt svenskt försvar. Det var också av betydelse för våra nordiska grannländer. Norge behövde inte NATOfieras i samma grad tack vare en stark svensk sköld och Finland fick ett skydd mot det sovjetiska hotet.
För oss svenskar skapade försvaret gemenskap bland unga män. ”Alla gjorde lumpen”. Och det ingöt stolthet hos oss för vår teknologiska know-how, som var i nivå med supermakternas. Till detta fanns den konstanta inkomsten till den svenska vapenindustrin, stor då som stor idag. Vilket borgade för en jämn sysselsättning och en stabil politisk ordning. Sällan visas sambanden mellan stat och kapital så starkt upp som i vår vapenindustri.
För mig var det med en skräckblandad förtjusning att växa upp under det kalla kriget: Ungern, Tjeckoslovakien, Berlinmuren, DC3:an, Catalina, Wennerström, Afghanistan, Stig Berling och Atomvintern, blev min barndoms kontext. Sammanhang som sände osäkra och kalla tankar genom ett barns huvud. Och samtidigt upplevde jag den euforiska känslan av makt och trygghet när jag såg ett par Viggenplan lyfta från F16 i Uppsala under tidigt åttiotal. En dualism av vår inneboende förmåga att söka trygghet i det som skapar otryggheten.
Flygplanen i Invasionsförsvar 1845 är skalenliga kopior av original flygplanen; J29 Tunnan, J32 Lansen, J 35 Draken och J37 Viggen. De representerar cirka en fjärdedel av den totala styrkan som producerades för svenskt flygvapen under kalla kriget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar